Caroline Liberg om motivation, meningsfullhet och meningsskapande

Caroline Liberg är läs- och skrivforskare och skriver så här i sin bok:

Kap. 9 Läs- och skrivlärande hemma, i förskolan, förskoleklass och skolan

Det övergripande målet för allt språklärande i hemmet, i förskolan, i förskoleklass och skolan är att barnet ska ges möjlighet att få utveckla sin språkliga och meningsskapande förmåga. Motorn i lärandet består för det första av att de språkliga verksamheterna anpassas till det enskilda barnets förutsättningar. (s 147)

De är med Dysons (1997) ord ideologiska varelser som gör sina mer eller mindre medvetna val av vad de vill delta i och hur de vill delta. Barnen ska vidare ges många möjligheter till att själva få uttrycka sig och få uppleva andras sätt att uttrycka sig. De ska få delta i rika språkliga rum. De ska dels få delta i alltmer avancerade former av språksituationer, dels få delta på ett alltmer avancerat sätt. Barnen ska också ges möjlighet att reflektera över språket. Det sker genom att de får undersöka, systematisera, jämföra och dra slutsatser om språket. refelktion är ett framträdande och effektivt verktyg i byggandet av ny kunskap. (s 147)

- - -

Vad är läs- och skrivlärande? Varför detta

Det innebär att man kan delta i alltfler och alltmer avancerade sammanhang där skriftspråket används för att skapa mening inom olika ämnesområden,

• mot meningsskapande i olika uttrycksformer och i skriftspåkliga medier
•  mot eget och mer självständigt skapande
• mot ökat antal språkliga uttryck
• mot mer offentligt meningsskapande
• mot mer korrekt och anpassat meningsskapande:
• mot ökad reflektions- och generaliseringsförmåga

Medlen för läs- och skrivlärande

Det primära medlet för att nå och komma vidare i ovan uppräknade mål är att barnet efter sin förmåga får delta i sammanhang där effektivt läsande och skrivande ingår som en huvudingrediens, och där olika stödstrukturer och tekniker används som hjälpmedel om så behövs. Det sekundära medlet är att barnet får delta i språkrum där det språk man möter i det effektiva meningsskapandet (lyssnande, talande, läsande och skrivande) görs till ett objekt för reflektion, för att sedan återföras till sitt ursprung, dvs det effektiva meningsskapandet. (s 151)

Att läsa och att skriva ges från början samma status. De båda förmågorna integrerar och stödjer varndras utveckling. Dock föredrar en del barn det ena framför det andra och tvärtom. Barnets skriftliga meddelande når en mottagare och han märker att det han skriver kan läsas av någon annan som är (eller kan göras) intresserad av samma saker. På motsvarande sätt ges det lästa en sändare så att barnet vet att det som det läser är skrivet av någon annan som vill dela med sig av det den är intresserad av. Barnet ges möjlighet att uppleva vad det innebär att språka både när på kortare och så småningom på längre psykologiskt avstånd. Barnet går mot mer offentligt meningsskapande.  (s 152)

Det är endast inom ramen för ett effektivt läsande och skrivande som olika tekniker för att stödja detta är begripliga och funktionella (s 152)

Barnet går mot ett mer korrekt och anpassat meningsskapande

Förutom att samtala om det ämne man läser och skriver om tillsammans, talar man omvarför man läser och skriver och hur man gör det. Barnen får stifta bekantskap med vilka funktioner olika texter fyller. De får också erfara att läsandet och skrivandet till stor del utförs av andra. Men så småningom leds de själva in i det grammatiska skrivandet och de grammatiska samtalen i form av språklekar som rim, ramsor och gåtor. I de situationerna behandlas de grundläggande grammatiska principerna till en början en i taget. Senare utförs de alla samtidigt i operationen syntes.i-analys och så småningom i operationen syntes-i-analys och så småningom i operationen analys-i-syntes. De senare sker framför allt inom ramen för skriv- och lässituationer. (s 153)

Att skapa utmanande och rika språkrum

I den spänning, utmaning och konstrastverkan som präglar de här mötena uppstår ett lärande. I ett utvecklingspsykologiskt perspektiv kan man med Vygotskijs stämma tala om skillnaden, differensen, mellan det man kan just nu och det man ska lära sig, som grunden för lärande. Vygotskij kallar den här differensen för zonen för proximal utveckling. Det är i skillnaderna lärande uppstår. Det är inte genom att alltid tycka och tänka precis likadant.  (s 154)

Det ena leder till det andra. Mening återskapas, om skapas eller nyskapas hela tiden. Meningsskapandet är i ständig rörelse och bära av sina aktörer.

Gestaltningar, yttringar, och meningsskapande sammanhang står i ett dialogisktförhållande till varandra. (s 154)

I de här språkrummen ges barnen möjlighet att få uttrycka sig på olika sätt i tal, skrift, bild, film, drama, rörelse och musik. De ges möjlighet att få vara mulimodala i meningsskapandet. … Barnen får lära sig med olika sinnen. … Språkrummen är med andra ord fyllda med en mängd material att arbeta med. (s 155)

Läsande språkrum

Ett mycket framträdande drag för rika språkrum för läs- och skrivlärande är att man badar i texter. Det är både texter man skrivit skjälv och färdigproducerade texter som man finner i tidningar, böcker och på nätet. Man kan tala om textbad också för barnen. (s 155)

Det finns olika stödstrukturer för en lärare när det gäller hur textsamtalen kan utvecklas. En sådan modell för textsamtal är ”Directed-Reading-Thinking-Activity” (DRTA) (s 156)

Palinscal och Brown: Ställa frågor, reda ut oklarheter, sammanfatta, och förutsäga. (s 156)

Skrivande språkrum

Mottagarens betydelse kan inte nog betonas. Utan dem, inget skrivande, kan man påstå utan att ta till i överkant. (s 158)

Språklekar i språkrum

Att kunna reflektera över strukturen hos skriftkoden är vidare av stor betydelse för att klara av att bryta skriftkoden. Den kunskapen är det möjligt att leka sig fram till på en mängd olika sätt med det språk vi använder för att tala om vår vardag och med rom och ramsor av olika slag. Allra enklast blir det att tala om den här strukturen om man får se orden framför sig. Det innebär att man då får använda både sin auditiva och sin visuella förmåga. Ju fler sinnen vi kan använda desto lättare blir det att lära sig. Det är en regel som gäller med ytterst få undantag. (s 159-160)

ur 

Liberg, Caroline. Hur barn lär sig läsa och skriva, Studentlitteratur 2006